EN HEMBRÄNNARES HISTORIA 

Vi satte i gång tidigt med förberedelserna. Vinet hade jäst klart, inte en bubbla hade hörts från jäsröret på en vecka och med lite god vilja kunde man ana att vätskan börjat klarna.

Socker och jäst hade lösts i en damejeanne fylld med vatten. Eftersom det var olagligt och räknades som förberedelse till hembränning, medan det var tillåtet att göra vin av frukt och bär hade vi också lagt i några nävar russin.

Över damejeannens öppning hade vi trätt en gummihuva med hål i för ett jäsrör och från röret hördes det med jämna intervaller ett pluppande ljud. I den mån vi var i närheten av damejeannen kunde vi glädja oss åt att det pluppade i hög takt, en bubbla koldioxid hade lämnat brygden och en droppe alkohol bildats och stannat kvar.

Vi började destilleringen som en fransk chef med mise en place, allt som behövdes skulle vara lätt åtkomligt. Som värmekälla tänkte vi använda hemmets gasspis och som destilleringskärl husets ”Visseljohanna”. Till vardags användes Visseljohannan till att värma tevatten. På pipen satt ett lock för att vattenånga inte skulle komma ut den vägen utan genom locknoppens hål och med ett visslande ljud berätta att nu var vattnet klart.

Vi hade hittat en gummislang som precis passade på Johannans pip och för att undvika skvallrande pipsignaler pressat några tändstickor i lockets hål. För kylning ledde vi ner slangen i diskhon full med kallt vatten.

Vi fyllde Johannan med ”russinvin” och tände gaslågan. Efter en stund började det lukta illa ur slangen och vi sänkte värmen och öppnade fönstret. Efter en stund lossade vi slangen från Johannan och tömde den i en mjölkflaska. Så höll vi på under eftermiddagen och då mjölkflaskan var halvfull avbröt vi arbetet, städade undan och sköljde Johannan noga.

Vi beslöt oss för att provsmaka spriten. Min vän och jag hällde upp minimalt i varsitt glas och smakade försiktigt. Det var sprit, stark sprit och den smakade vidrigt.

Vi måste rena spriten! I medicinskåpet stod en påse carbosengranulat, ett kolpulver som vi fick en sked av då vi hade magknip. Vi fyllde ett melittafilter till hälften med pulvret och hällde i spriten.

Nu började klockan närma sig partytime och det droppade mycket, mycket sakta. För att få fart på droppandet rörde vi försiktigt med en sked i geggan, men inte nog försiktigt, melittan gick sönder och vår blandning rann ner i en andra mjölkflaska. Nu luktade det inte bara vämjeligt utan såg också äckligt ut. För att pigga upp utseende stänkte jag röd karamellfärg i brygden.

Med flaskan lite diskret i en papperspåse gick vi så till festen. Efter att ha förklarat att vi hade en halv liter starksprit blandat med kolpulver, för att undvika magont, med oss gick vi in för att hälsa på de andra gästerna. En kort stund senare kom en för oss främmande kille och undrade om han kunde få köpa flaskan av oss, vi gick motvilligt med på det och fick trettio kronor.

Mycket diskret hakade vi ner våra rockar och lämnade tillställningen. Vi delade på pengarna och gick hem var för sig. Långt senare hörde jag ett rykte om hot om våld, pengarna tillbaka, men vi tog det med ro, pengarna var slut och vi återgick till vin köpt på Systemet.

Här kommer jag att lägga till fler kloka och tänkvärda artiklar. Några gamla och många nya.

Glöm inte att göra ett besök på tandborstmuseet.se

SVERIGES SYSTRAR

Nu har vi startat ett politiskt parti, Sveriges Systrar. Det är ett ultraliberalt parti, så liberalt att vi ska privatisera både SÄPO och Försvarsmakten.

Men nu handlar det om EU-valet, vår kärnfråga miljön och att vi värnar våra barnbarn och deras barnbarn. Vi har utarbetat en revolutionerande plan för minskning av koldioxid i atmosfären.

Så här är det, med vissa variationer: ”för att jäsa en liter vin till tolv procents styrka behöver druvmusten innehålla 250 gram socker. Som biprodukt släpps då tillbaka 125 gram koldioxid till atmosfären. Det produceras idag 30 000 000 000 (trettio miljarder) liter vin årligen”. Som du säkert anar blir det mycket koldioxid och huvudvärk av detta.

STOPP! Det finns en lösning. I stället för att låta druvmusten jäsa fraktar vi den till Norge och trycker ner den i sinade oljekällor. Efter några decennier på detta sätt börjar jordens temperatur återgå till det normala och bli en bättre planet för våra barnbarn.

För våra barnbarns barnbarn öppnar sig också en ny möjlighet, vinprojektering med dans på bryggan på de uttjänta oljeplattformarna. Miljarders miljarders miljarder liter långsamt jäst och vällagrad rosa champagne sprutar ut ur varje borrhål. Men kolsyran då, tänker du. Tja, den dagen den sorgen.

Rösta på oss!

Här kommer jag att lägga till fler kloka och tänkvärda artiklar. Några gamla och många nya.

Glöm inte att göra ett besök på tandborstmuseet.se