Sanningen om min andra sommar 1

Sanningen om min andra sommar 1

Den sanna historien om mitt liv kapitel 4

Sommaren 1946 var jag så åter på Stora Hult i Skåne. Jag hade fyllt två år i februari och fått många nya leksaker. Under vintern hade jag tränat mig både fysiskt och mentalt och kissat på mig många gånger. För att inte tappa mina tumvantar satt dom fast i ärmarna på min overall med säkerhetsnålar. Utanpå overallen hade jag galonbyxor med bröstlapp och hängslen. Hängslena bak fästes i hängselstropparna fram genom att träs runt en konstruktion av byglar med räfflor. Inte ens Harry Houdini hade kunnat ta sig ur dom om han blivit kissnödig.
Ingen legitimerad barnsköterska fanns på plats utan bara vårt hembiträde Schwester Edith. Hon grät ofta, men så åt hon jordgubbar och blev glad igen. Jag tror att det var ont om jordgubbar i Tyskland på den tiden.
I huset bodde sedan flera år familjen Asger och Bitte Hirschsprung med döttrarna Sonia och Margarete. Dom hade inte kunnat bo kvar i Danmark, jag tror att det var något som var fel på dom. Asger ägde en cigarrfabrik och lärde mig röka. Jag var liten och cigarrerna så stora att jag var tvungen att hålla i mig för att inte falla framlänges. Jag hade sett många bilder av Winston Churchill då han rökte cigarr och förstod att jag också skulle bli en stor statsman med min cigarr. I övrigt tyckte jag att han var erbarmligt ful, men jag skulle jobba på den saken också.
Gården i Skåne var en kopia av Eden. Där fanns allt ätbart som kunde växa i den skånska jorden. Både sparris och kronärtskockor, champinjoner och valnötter, persikor och vita jordgubbar (Om inte Edit hade ätit upp dom).
Hela gården var omringad av plank, murar, staket och grindar och det var knappt att jag kunde ana världen på andra sidan. Dessutom fanns där inga djur. Nåväl, jag hade sett ekorrar som åt upp våra hasselnötter, en och annan kanin, grannens katt kom på besök någon gång och så fanns där en gås.
Gåsen hade farmor och farfar fått för att äta på Mårtens afton. Gåsen hade vingarna intakta så den hade kedjats nere vid tennisbanan med något som såg ut som en guldkedja. Ett litet gyllene hänglås höll kedjan på plats.
Jag ville undersöka världen men då jag burit fram en mjölkkanna och försökt ta mig över barrikaderna blev jag för ovanlighetens skull dragen i, inte bara ett, utan båda öronen. Det var mycket genant och jag såg mig om efter andra vägar ut.
Under morellträdet i bortre delen av den övre trädgården fann jag ett stort kaninhål. Gott och väl stort nog för en tvååring och det beslutade jag mig för att undersöka. Hålet gick brant nedför i början men planade ut och vidgades. Ett svagt ljus kom från ingenstans och jag lunkade på i gott mod.
Så småningom började jag känna en obehaglig rök och ju längre jag följde hålet som nu blivit en rymlig stig, desto kraftigare blev röklukten. Jag passerade flera sidogångar men höll mig till den breda vägen.
Det var inte längre ljudlöst och jag hörde svagt röster på såväl tyska som kinesiska och isländska och klappret av små fötter. Runt ett hörn i gången mötte jag så tre fullständiga människovrak, magra och med kläderna i trasor. Det äldsta vraket presenterade sig som Professor Lidenbrock och berättade att han med sin brorson (det yngsta vraket) och deras guide Hans letade efter jordens medelpunkt. Dom hade under svåra umbäranden tagit sig ända från Vulkanen Snæfellsjøkull på Island och undrade hövligt om jag kände till vägen till medelpunkten. Jag hade precis passerat en sidogång från vilken jag hört kinesiska och klappret av små fötter så jag visste råd. Jag pekade ut riktningen och dom försvann tacksamt ur sikte.
Röken blev tjockare och det var svårt att andas. Jag hade kommit fram till en öppen plats och där satt det en stor fet larv på en svamp och rökte vattenpipa tillsammans med en korkad, knubbig blondin som hela tiden ändrade storlek. Röken var av helt annat skrot och korn än mina cigarrer och det gick runt i mitt unga huvud. Då jag ville bekanta mig med larven och flickan, kom från ingenstans ett spelkort och en gränslöst påtänd kanin i partyhatt, tog tag i mig och vinglade iväg med mig hela vägen åter upp till morellerna. Där for jag ut som slungad ur en vulkan. Dagen efter ville jag göra ett nytt besök för att undersöka underlandet men fann kaninhålet igenmurat.
Efter någon tid var jag åter klar i knoppen, men hade en ihållande hosta. Farmor och farfar blev oroliga och ville ringa efter läkare och då jag upprepat berättade att jag varit i underjorden och rökt på, med en larv och en korkad blondin lyssnade ingen på det örat, dom verkade inte ens tro mig.
Emellertid lade sig hostan och jag återgick till mina vardagssysslor. Jag tackade kategoriskt nej till fler cigarrer, arbetade i trädgården som gräspress och vid midsommar samlade jag blommor att lägga under kudden…
Nu ska jag gräva vidare i mina dagböcker så vi hörs om en vecka då jag ska berätta fortsättningen.

7 thoughts on “Sanningen om min andra sommar 1

  1. Jag var något mer handfast i mina rymningsförsök, ända tills jag fick veta att den förfärliga Sitting Bill härskade i skogen. Efter det höll jag mig hemma. Istället lyckades jag nästan bränna ner en bekants utedass. Men taket läckte, regnet släckte elden i den gamla Elloskatalogen. Dock blev mina öron mycket eldröda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *