Den sanna historien om mina farföräldrar

Den sanna historien om mina farföräldrar

Den sanna historien om mitt liv kapitel 3

I detta känner jag att jag måste beskriva delar av den omgivning jag kom att fostras i. Jag börjar med mina farföräldrar, som betydde mycket för mig då jag bodde på deras gård i Skåne mina sju första levnadssomrar. Kapitel III (Se också tidigare kapitel)

Om något barn någonsin hade fått välja sina föräldrar, hade dom gjort samma val som Allan Robert. Hans pappa Eric Robert var nämligen fabrikör och ägde Svea Choklad i Norrköping. Och vem vill inte födas i en godisaffär?
Allans uppväxt var högst ordinär, vad som hände honom som vuxen var något mera omtumlande. Han syns ha utvecklats till en slank, rakryggad yngling, trots närheten till konfekten. Någon gång i sena koltåldern fick han ett träsvärd av sin far och hans fromma mor Adina vek honom en hatt av Norrköpings Tidningar. Förmodligen hade han stor nytta av svärdet eftersom han i rask takt fick fem syskon att försvara sig mot. Följdriktigt valde han sedan en militär bana och innehade titeln löjtnant vid Västerbottens regemente 1904.
Allan tröttnade på kyla och mörker, ljus och knott och flyttade till Shiraz i Persien på uppdrag av shah Reza Pahlavi. Tillsammans for han dit med ett dussin andra svenskar, för att drilla gendarmer och jaga rövarband.
På nätterna i kolmörkret, med den kyliga vinden i ansiktet, red Allan med sina 23 persiska gendarmer i ljudlös galopp mot utpekade rövarnästen. Med en 11 mm Lefaucheux – Francotte på var sida och den styvbrättade svarta hatten hängande på ryggen såg han mer ut som en amerikansk revolverman än en svensk officer, men på dagarna var han noga med det reglementsenliga. Hästarna hade strumpor gjorda av enklare mattor och fastsatta med läderremmar och som förstärkning av styrkan hade man också fem stora vinthundar, lika skickliga på att jaga upp och nedgöra flyende rövare som hjortar. Överraskningseffekten brukade vara total och hittade man stulet gods i lägren gjorde man slarvsylta av rövarna. Här saknas gudskelov detaljer.
Allan hade på ett tidigt stadium blivit bekant med en förmögen handlare vid namn Khawar. Han hade allt det som dom ditresta svenskarna behövde för ett behagligt liv. Allan gjorde sig ofta besvär att besöka handlaren i stället för att skicka sin kalfaktor. Där fanns tre saker som lockade honom, champagne och iransk kaviar, en stark känsla av att den gode Khawar köpte varorna av rövarbanden, som dom i sin tur rövat från karavaner samt handlarens intagande dotter Majnun. Med tummen i ögat på Khawar fick han uppgifter om var rövarna stod att finna och med någonting helt annat någon helt annanstans gjorde han Majnun med barn. Även här saknas detaljer.
Majnuns mor Shirin förde ett sju herrans liv över detta och tvingade Allan att gifta sig med Majnun. En tid därefter föddes så Muhammad Uggla.

Den 11 maj 1912 avreste Ida Evelina Augusta Petersén med Odin från Stockholm till S:t Petersburg och vidare med tåg till Baku med byte i Moskva. Hon var 30 år, rik, vacker och orädd. I Azerbajdzjan stannade hon en vecka i väntan på avresa och red sedan de 180 milen ner till Shiraz för att träffa sin två år yngre bror Carl Jacob Karsten, svensk officer i Shiraz.
Det fanns bekvämare och snabbare sätt att färdas, men Ida hade tid och råd och anslöt sig till en researrangör, specialiserad på resor till häst. Nio i gruppen valde att rida och ytterligare fyra varav två små barn följde med i vagn. Vagnar fanns också för allt som behövdes för resan. Om det inte fanns en by eller stad att övernatta i satte dom upp en tältstad, inramad och avdelad med stora kulisser, kulisser som köpts från Ryssland och som målats på beställning av Grigorij Potemkin på 1780-talet.
Resan gick längs Kaspiska havet, över svårridna bergstrakter mot Teheran och via Isfahan. Hästarna byttes var nionde dag och förutom enformighet och en illa sydd sadel gick resan utan mankemang. Tre månader efter start nådde gruppen Shiraz och skingrades.
Allan som nu blivit persisk överste kände sig mer och mer insyltad med handlaren Khawar och dennes familj. Äktenskapet hade han hållit hemligt och skyllde på en det ena och en det andra, varför han inte flyttade samman med sin fru och sin son.
Ida var inte bara rik, vacker och orädd, utan också hans räddning ut ur den situation han försatt sig i. Han friade strax före jul och en bit in på året 1913 lät dom viga sig i Baku. Bland de många gästerna på bröllopet kan jag nämna Mr Five Percent, Calouste Gulbenkian. Hur dom kände varandra vet jag inte, men de många breven jag hittat tyder på att det var på vänskapliga grunder. Calouste tog också visst ansvar för Muhammads fostran och lösgjorde Allan från det påtvingade äktenskapet, men nu börjar jag bestämt gå händelserna i förväg. Strax efter bröllopet återvände så Allan med sin Ida till Sverige för att invänta första världskriget.

Fotnot 1. Då Ida gifte sig med Allan ägde hon bland annat fastigheten Sturegatan 14 i Stockholm där Nobelcentret legat under lång tid. Detta innan Nobelcentrets förvaltare fick hybris och ville förgylla sin existens och flytta till Blasieholmen. Sedan detta bygge sprungit på oräkneliga patruller, har jag hört glunkas att dom nu ändrat sig och nu vill bygga på kungliga slottets tak. Slottet står outnyttjat och redan då Tessin ritade det valde han att ge byggnaden ett platt tak för att någon i framtiden skulle kunna bebygga det. ”Ett nobelcentrum ovanpå slottet skulle åter skänka vårt kungahus all den glans dom så väl behöver”.
Själva bosatte sig Allan och Ida i Gamla Mälarpalatsets tornvåning, Bellmansgatan 6.

Fotnot 2. Som kuriosa kan jag nämna att Ida en solig vårsöndag 1908 kom ridande på Djurgårdsslätten på sin svarta hingst, då den föll i sken. För att undvika en olycka lyckades hon styra den till Allmänna Gränd, där Djurgårdsfärgan lägger till, och hoppa med den ner i vattnet. Både ryttare och häst kunde sedan oskadda ta sig iland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *