Den sanna historien om min födelse

Den sanna historien om min födelse

Den sanna historien om mitt liv kapitel 1

9 februari 1944
Ett oväder med centrum utanför Biscayabukten, med sydliga stormbyar, härjar över södra och centrala Europa. I övrigt råder ett bedrägligt lugn. Francisco Franco y Bahamonde styr Spanien med järnhand och António Óscar de Fragoso Carmona regerar sitt Portugal. Tyskarna förvaltar sina ockuperade områden och det är månader kvar till operation Overlord.
En ensam stork lämnar sankmarkerna i Aveiro, med magen full av smådjur, för en leverans till Guarda. Mottagaren är getfarmaren Pedro Nuno Neves som bor med sin gravida hustru Sofia Maria Gomes i ett nedkylt stenhus vid foten av Sierra de Estrela. I huset finns också barnmorskan Isabel Pereira Rosa eftersom nedkomsten är nära.
Med den orangea näbben pekande västerut lyfter fågeln på sina stora vingar men fångas snart av kraftiga vindar. I en klut hänger ett litet mörkhårigt gossebarn, för ung för att utstå den vanskliga luftfärden. Snart vrider vinden och för dem norrut. Storken har varit med förr och är för klok för att försöka kämpa emot.
Som sagans Nils flyger de över länder, men natten är mörk och sikten dålig. Några blixtar lyser upp och några luftvärnsgranater, ingenting nära, ingenting farligt. Färden går högt över Pyrenéerna, Frankrike, Belgien, Tyskland, Danmark.

10 februari 1944
I den kalla och blåsiga vinternatten hörs fasansfulla skrik över skogen. Den enorma magen ger ett utmärkt stöd åt diafragman och när värkarna sätter i vrålar den skolade rösten med en styrka och klangfärg som skulle väckt beundran på de stora operascenerna. I rummet utanför spelar Claes rollen som förstagångspappa med hela schablonen av kedjerökning och av-och-an-gående. Fairfax läggs till Fairfax i en redan överfull askkopp och utanför fönstret viker sig träden i stormen. Värkarna har pågått länge, leveransen är försenad. Utanför rummet hörs röster. En svensk kvinna, barnmorska eller sjuksköterska och en ljus, svag stämma på tydlig portugisiska. Språksvårigheterna försenar ytterligare, men till sist öppnas dörren, skriken har tystnat och Claes får se sin son i famnen på en trött men lycklig Madeleine.
I ett vilorum intill står en slutkörd stork och äter ur Allmänna Barnbördshusets förråd av konserverade grodyngel.
Jag var en syn för gudar. Illa klämd hade huden antagit en blåaktig ton och som med en släng av gulsot färgat mig grön. Hårtofsar i och på öronen gav intryck av trollunge, bara svansen fattades.
En vecka senare fick vi lämna BB, hårtofsarna hade fallit av, huden blivit skinande rosavit, ja, jag hade redan blivit mycket vacker.

I Lill-Jansskogen ligger Allmänna Barnbördshusets högt, bredvid Stadion. Därifrån rann en bäck ned mot Ugglevikskällan. Vi brukade gå dit om söndagarna för att dricka brunn. Jag drack aldrig. Ett elakt rykte sa att bäcken bestod av fostervatten och eftersom BB numera är stängt och likaså brunnen, talar mycket för att ryktet var sant.

Jag har i vuxen ålder hört andra vetenskapliga förklaringar till barns tillkomst, men dessa är irrläror och man ska aldrig ifrågasätta sanningen.

12 thoughts on “Den sanna historien om min födelse

    1. I går var det den 11 september, precis en månad har gått sedan första kapitlet. Naturligtvis borde jag ha liftat med en uv i stället för en stork, men dom hade slut på konserverade möss, så det gick inte.😜

  1. Minsann en förunderlig och smått knasig (förlåt kreativ) historia! Väntar med ett brett leende på fortsättningen! 😀

  2. Härligt! I spänd förväntan på fortsättningen …….
    Ett dejavu fick jag kring händelsen med storken som inte orkade kämpa mot vindarna, nämligen att jag tror att min stork också råkade ut för vindarna för den var tänkt till Indien.

    1. Jag säger som många andra, bättre levnadsstandard i Sverige än Indien och Portugal. 🌴

  3. Härlig och rolig historia som kräver fortsättning. Ett barn fött i land av ”snöåis” och ett stänk svårmod….
    Ibland undrar jag om en till stork flög norrut, med en egentlig destination Alicante eller Halkidiki 20 maj 1964 dåden å nådens år???Frågor utan svar….

  4. Nej, detta är inte inledningen till någon roman eller ens en novell. Mitt tålamod räcker bara till små snuttar, små fragment av det som verkligheten erbjuder, men där har vi ett brett spektrum.
    I morgon blir det…

  5. En mycket dramatisk och härlig berättelse.
    Själv föddes jag efter att mamma fick en 3-dagars ricinoljekur, förlossningsläkarna i Sydafrika tyckte att det var en bra metod. De ansåg att jag var tillräckligt stor, och mamma med, så det var bara att sätt igång, utan hormoner och annat konstgjort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *