Därför skapade vi Gallery Owl

Därför skapade vi Gallery Owl

Två rumsbilder lånade från Hemnet, de övre är original, de undre har jag ändrat till hur de borde sett ut.

För knappt två veckor sedan lanserade vi galleryowl.se troligen världens första galleri som säljer digitala bildfiler skapade av etablerade konstnärer och framstående fotografer. Det handlar om bildkonst, tavlor att hänga på väggen, teckningar, målningar, fotografier, kollage, grafiska blad mm.

Vad är då konst

För att något skall vara konst krävs två saker. Dels att upphovsmannen avser att skapa konst och dels att den inte är användbar till något annat. Vad som är god konst är svårare att definiera, det överlämnar jag åt dig. Konst är inget kvalitetsbegrepp, att upphöja något till konst är enbart dumt. ”SAAB is art” myntade Carl Fredrik Reuterswärd och se hur det gick.

Konst är inte nödvändig, men konst är stark, politiska och religiösa diktaturer begränsar ofta konstnärens frihet. Då våra basala behov är tillgodosedda blir konsten viktig. Konsten består av färg, form och magi. Färgen och formen står konstnären för, magin är ett samspel mellan konstverket och betraktaren. Din konst blir du och följer dig ofta hela livet.

Konstnär är en av de mest oskyddade yrkesgrupperna. En konstnär har ingen strejkrätt, ingen anställningstrygghet och väljer sällan sin roll som konstnär, det kommer inifrån som ett behov. Få konstnärer kan försörja sig på sin konst utan förvärvsarbetar vid sid om. Jag är en konstnär, kanske en usel konstnär, men likväl en konstnär. Jag har försörjt mig som fotograf, men alltid målat samtidigt.

1993 hade jag min första separatutställning på Galleri Diana. Jag gjorde inbjudningskort som jag postade till vänner och bekanta och efter Galleri Dianas adresslista. Vernissagen var en fantastisk tillställning. Jag blev intervjuad och omskriven i flera konsttidningar, många konstföreningar kom, jag sålde bra och träffade underbara människor. En perfekt egotripp om man så vill, intresset var stort och jag badade i uppmärksamhet.

På Lucia 2012 flyttade vi till Portugal. Vi röjde mark, köpte hund, fick en katt och jag var pensionär. I slutet av 2013 hade jag tröttnat på pensionärslivet, vi fick en ny katt, hunden slutade vara valp och trädgården blomstrade. Huset var stort och garaget på dryga 60 kvadratmeter. Där skulle jag måla ihop en utställning. Där stod jag också i många månader, lyssnade på glada barnskratt från polen, lät trädgården gro igen, katten riva sönder soffan och hunden sova under stafflit.

Målningarna var i varierande storlek, de största 150 x 150 cm, alla ramade och glasade. Så byggde jag trälådor, staplade dem på bilens tak och körde lasten till Malaga. Där tog en lastbil över och transporterade lådorna till Stockholm.

Vi hängde tavlorna och bjöd till vernissagen genom Facebook och via mail. Vernissagen var en fantastisk tillställning, men där slutade likheterna. Det fanns inga konstföreningar, det fanns inga konstrecensenter, och köparna kom huvudsakligen från min egen bekantskapskrets. Jag sålde knappt hälften, ekonomiskt fick det runt men vad skulle jag göra med det som inte sålts. Det fanns ingen möjlighet att ta med det tillbaka till Portugal.

Ett år gick i träda. Vi bytte till ett mindre, mer lättskött hus, hunden hade mognat, alla katterna hade försvunnit och den nya trädgården var nästan obefintlig. Jag målade lite för att roa mig, det var allt. Hösten 2016 började jag tänka på det som skett. Först hade jag tagit illa vid mig, trott att det fel på det jag gjorde och visade, sedan förstått att det var lika för alla, konstklimatet hade dalat och dalat djupt. Vad kunde det nu bero på? Vid studier av Hemnet och inredningstidningar upptäckte jag det som kallas ”den svenska minimalismen”. Rummen var grå, möblerna grå, tavlorna var svartvita fotografier eller tryck från tex IKEA. Det fanns ingen plats i det öde hemmet för målningar, särskilt inte målningar med färg.

Den här trenden finns i mindre utsträckning även utanför Sveriges gränser, men inte så accentuerad. Hur hade den uppstått? Ingen kan med handen på hjärtat tycka att det var en mysig och hemtrevlig stil för barnen att växa upp i. Vad hade svenskarna påverkats av, för påverkningsbara är vi människor. I skiftet 1900 och 2000 talen hade det dykt upp en ny företeelse, bostadsstylisterna. Dom skulle snygga till våra bostäder så att de gick lättare att fotografera och sälja. Eftersom det är lättare att ta bort än att tillföra bantade de inredningen till ett minimum. Uppskattade dom inte tavlorna togs dom ner och ersattes med ”bättre (svartvita)” bilder. Det som återstod var sällan väl färgmatchat och då lät man tekniskt dämpa färgerna och vips hade man uppfunnit den grå minimalismen. Inget ont om stylisterna, dom gör sitt jobb och ofta ett utmärkt sådant. Vad dom inte kunde drömma om var att alla som byter bostad och besöker Hemnet och läser inredningstidningar skulle anamma stilen och forma sina bostäder som om dom vore stylade till försäljning.

Då jag sedan tittade på den ekonomiska situationen för konstnären, såg jag att min senaste utställning skulle gått med en hygglig vinst om jag bara ställt ut det som såldes. Frakten hade blivit billigare och enklare och kostnaden för ramar och konstnärsmaterial betydligt lägre. Jag gjorde då min 300-kronors-modell: En utställare vill ha 300 kr för en bild. Utskriften kostar 300 kr. Ramen kostar 300 kr. Transport till galleriet 300 kr. Vi är nu uppe i 1200 kr. Galleriet vill ha 50 procent provision. Nu kostar bilden 2400 kr. Staten vill ha moms, ytterligare 600 kr. Nu kostar bilden 3000. Konstnären måste vara en mycket duktig säljare för att tjäna sina 300 kr!

Detta var fröet till www.gallaryowl.se. Konstnären säljer ENDAST sin bild. Utskrift, ram och eventuell transport inhandlas av köparen. Det ger uppenbara fördelar för utställaren. Marknaden för digital konst är global. Enda kravet är att bilden antingen är fotograferad med en digital kamera (av god kvalitet), skapat i datormiljö, eller analog och digitaliserad men hjälp av en digital proffskamera eller en högkvalitativ skanner. Det ger också fördelar för köparen. De flesta bor i eller nära städer och kan vid tillfälle beställa en utskrift och en ram som bättre passar den egna smaken och de slipper fraktkostnader och eventuella fraktproblem. Det går också bra att maila bildfilen till någon leverantör på nätet. Lite mer pyssel, mycket större frihet och väsentligt billigare utan flera av ovan nämnda kostnader. För att underlätta har vi letat rätt på diverse företag som skriver ut och ramar, alternativt bara skriver ut eller ramar, http://galleryowl.se/printa-och-rama/

gallaryowl.se är inte vinstdrivande. Alla intäkter går till förvaltning och utveckling av sidan samt till marknadsföring.

Vid köp e-postar vi ett certifikat samt en unik kod som styrker äktheten.

De som ställer ut idag är:

Anna Micro Vikstrand (född 1970) växte upp i Huddinge och är numera bosatt i Uppsala. Hon är bl.a. utbildad på Konstfack, konstskolan Paletten och Helsjöns folkhögskola. Hon har haft ett tiotal separatutställningar och varit med på många samlingsutställningar i Sverige, Finland, Holland och Ungern. Anna finns bl.a. representerad på Stockholms läns landsting, Huge fastigheter, Amplion AB, Postgirot och hos många konstföreningar. Vid sidan av sitt konstnärskap är Anna filosofie doktor i konstvetenskap med inriktning mot arkitekturhistoria. 

Gabriel Uggla 1944 – Studier vid konstfack, Christer Strömholms fotoskola och div målarskolor. Verksam som fotograf, formgivare, kreative director och konstnär. Chefredaktör för Fotonyheterna, en tidskrift för yrkesfotografer. Separata konstutställningar på Galleri Diana och Galleri Jan Wallmark i Stockholm. 1994 grundare av Sveriges första digitala fotostudio och produktionsbyrå. Bosatt i Portugal.

Gun Lindblad, uppväxt i Nappsjö, Dorotea. Utbildning: Umeå konstskola, Kyrkeruds estetiska folkhögskola, Årjäng och Konstfack. Jag började arbeta för Kosta Boda AB direkt efter Konstfack, slutade där för att vara Artist in Residence på CCAC I Oakland; California USA. Har jobbat med många glasbruk som formgivare. Utöver det har jag ställt ut över hela världen på separatutställningar och samlingsutställningar och finns representerad i dessa samlingar: Victoria and Albert Museum, London, GB; Corning Museum, USA; The Montreal Museum of Modern Art, Canada; Wright State University Art Galleries, Daytona, Ohio, USA; Hokkaido Museum of Modern Art, Sapporo, Japan; Röhska museet, Göteborg; Smålands Museum, Växjö; Nationalmuseum, Stockholm: Värmlands Museum, Karlstad; Malmö Museum; Gripsholms slott, Mariefred; Statens Konstråd, kommuner och landsting.

Hansa Andersson. Mitt intresse för bilder och fotografering började när jag någon gång i slutet av 1960-talet fick låna grannens spegelreflexkamera. Jag lärde mig att hantera tekniken, började se världen med nya ögon och dokumenterade allt som hände omkring mig. Under 1970- och 80-talet arbetade jag som fotokopist och hade ett mycket nära samarbete med legender som Lennart Nilsson, Jan Lindblad, Kary H Lash, Pål Nils Nilsson och Per Wiklund – mycket inspirerande och lärorikt! Därefter har jag arbetat med att förse fotografer med den bästa utrustningen. Nu lägger jag mer tid på mina egna bilder. De vanligaste motiven är fåglar och natur, men jag utför även uppdrag inom porträtt-, produkt- och reklamfotografering. 

Rodolphe Foucher is a French-born Swedish-American photographer who immigrated to New York City after completing my studies in France. I am developing my career in Europe and am now based in Stockholm Sweden. My inspiration comes from and my surroundings, when shooting outdoors I am always ”chasing the light”, playing with colors or lack of, always looking for an interesting visual. When in the studio I follow the same direction to get the most out the lights regardless of the subject, I believe there is always a way to create an interesting image. I am a movie addict, love taking photographs and getting lost in the Swedish nature.  

Ulf Lagerholm. Jag ser mig själv som poet i främsta rummet, där kameran är ett av hjälpmedlen för att vidarebefordra detta lyriska. Jag bor och verkar på Österlen i Skåne. Det har därför fallit sig naturligt att skildra just dessa erkänt vackra trakter i bild. Jag och min fru driver ett eget galleri här nere, jag har även vid ett flertal tillfällen inbjudits ställa ut både i offentliga som privata sammanhang. Rånässalongen, Malmö gallerinatt (regi: Malmö Kommunala Konstförening), Galleri K i Kåseberga är några exempel.

Vi välkomnar nya utställare, etablerade konstnärer och framstående fotografer och vi välkomnar nya köpare som vill vara delaktiga i vårt pionjärarbete och få kvalitetsbilder att ge bort eller hänga på väggen.

4 thoughts on “Därför skapade vi Gallery Owl

    1. Tack Eva! Du är alltid så vänlig och positiv. Hade jag haft annexet kvar hade du fått hyra det gratis på livstid!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *